Bryt Tystnaden; Så vi ses igen?

Två månader har passerat sedan jag sist visade ett livstecken här.
Men jag lever, jag andas och jag frodas. Tror jag åtminstone.
Allt mitt fokus i sommar har varit att jobba, jobba och åter jobba.
Jag har däremellan haft mina andra engagemang och sjukhusbesök.

All min lediga tid har jag sovit, läst och drömt bort. Jag har sökt jobb efter
jobb för att skaffa något stadigt till hösten, och mitt i alla sociala ting så ser en hur
vänner flyttar utomlands, börjar studera, flyttar hemifrån. Och i vissa lägen så frågar jag mig själv; vad har jag uppnått? Ännu en sommar av sommarjobb, ännu mer att göra. Men det är allt. En trygghet i form av ett arbete. Men ingenting som gör att jag går över gränsen, lämnar min comfortzone. Istället fortsätter jag genomgå behandlingar, hålla mig till tryggheten och samla vuxenpoäng. Eller iallafall något i den stilen.

Förra veckan hämtade jag min nya katt Flurran, som hon kallas. Just nu gömmer hon sig mest för mig och omvärlden. Men det är väl så när man kommer till något nytt och blir tvingad att lämna sin comfortzone. I vilket fall som helst är hon hur fin som helst. Jag skaffade även en försäkring till henne i förra veckan. Fler vuxenpoäng till mig. Och när jag idag skickade den sista jobbansökan, så har jag sökt 26 jobb de senaste två veckorna.

Imorgon börjar vardagen igen. Möten på psykiatrin, fler reumatologbesök och beslut om de skall operera bort tumörerna i halsen eller inte. Väntar fortfarande på terapi ett år senare, men sånt tar tid och en önskar att det inte gjorde det, men en har inget annat val än att vänta, fortsätta livet för att sedan stanna upp en sekund och gå igenom allt det där som skrämmer en. Allt det där i ens förflutna som en helst av allt aldrig skulle vilja prata om igen. Men vill man ha en god livskvalité i framtiden så är det viktigt att göra allt i sin makt för att bearbeta och jobba med så mycket som möjligt redan nu.

Det var ju faktiskt inte planerat att mina fem senaste år skulle präglas av psykisk ohälsa, och att jag för ett år sedan skulle drabbas av en obotlig sjukdom. En kan ju ha det roligare så att säga.

Men å andra sidan så väljer en inte korten en får, så det är upp till var och en att spela sina kort på bästa sätt.

Jag ska bli lite mer aktiv här, det lovar jag. Kanske får ni ta del av lite djupare tankar, kanske får ni följa med på ett sjukhusbesök eller två. När eller hur, vet jag inte ännu. Men det får tiden avgöra. Just nu har jag en veckas arbete kvar, sen två veckors semester, utbildningshelg och därefter hoppas jag att jag har en plan för hösten.

För just nu ser jag alla runt omkring leva sina liv fullt ut, och jag står vid kanten, alldeles för rädd för att kasta mig ut, trots att jag hela tiden motiverar de i min omgivning till att göra motsatsen.

Ta hand om er så hörs snart igen.

Josefin.S

The author didnt add any Information to his profile yet