Jim Friberg: För en dag tar allt slut

Livet är ingen stillastående död perfektion. Det är tidsbrist och dominansen av att aldrig hinna med, där du förlöjligas med att bli tillsagd att du måste stanna upp och leva nu. Pinsamt banala sångtexter som aldrig förstår hur det är att hata allt och rata allt.

Idag blev jag tillsagd att tid inte är någonting jag inte kan kontrollera. Att tid alltid kommer finnas, därför bör jag inte oroa mig för det. Att min oro var bättre för mig att lägga på vad jag vill göra och vad jag vill ha ut. Men tid är inte något som bara finns. För en dag tar allt slut, och långt innan dess kommer du bli okapabel att utnyttja tiden som du en gång gjorde. För var uppmärksamma här, en blommas liv är en cykel av att ge liv till nästa generation som är en mycket bättre demonstration än en människas värkande tillvaro. Vi empatiserar alldeles för mycket med det livet för att se det för vad det verkligen är. En blomma växer ur ett frö, en stjälk, med en ambition att slå ut. Ibland äts den upp innan, trampas ner och blir en sorgligt böjd varelse. Ibland misslyckas den med att slå ut. Ibland är bladen defekta, ibland förtärs även de. Men när den väl slagit ut och visat sin fulla kapacitet för världen så överblommar den och börjar sin långsamma värd mot marken igen. Den dör inte direkt, utan lika långsamt som den kröp upp så kryper den ner igen. En dag blir vi överblommade och långsamt faller mot marken. Vi kan aldrig blomma igen, men lever ändå – tills vi ger frö åt nästa generation. Jag vet att jag har ett bästföredatum, och ett där det helt tar slut. Och jag vill bli klar innan. För en dag har jag ingen kapacitet kvar. För en dag tar allt bara slut, och jag vet att jag tusentals gånger till innan dess kommer att ha önskat att det redan nu borde tagit slut för längesen. Vi timglas har inget annat väl att rinna ut. Och det är sant att jag aldrig kan kontrollera tiden. Men tiden kommer inte alltid att finnas för mig, bara för sig själv. För vi är bräckliga varelser, och det är tiden som tar oss. Tiden är inte rädd för oss eller vad vi försöker göra med den. Tiden är bara var som förhindrar allt att hända samtidigt, och därmed alla att leva samtidigt.

Ingen tid har någonsin lämnat mig ifred en dag då jag inte slutförde någon. Tvärt om gick den i besvikelse. Så sluta slösa din tid på scrollandet. För världen går. Men du kommer stanna kvar i dig själv, och din spegelbild kommer inte överge dig medan den sakta bli sorgligare och sorgligare för varje år som går för att du aldrig jagade det som betydde tillräckligt mycket. Och en dag är chansen över, men du kommer ändå fortsätta leva. Överblommad och slut, och det enda du kan hoppas på är att demensen ska hindra dig från att förstå det. Kasta dig ut i viljan nu. Knyt din hand om dagen och gå in i dig själv. Gå in i vem du är och vad du vill ha. Sluta slösa din tid här nu. Tiden behandlar ni ändå bara som en skugga, och en skugga kan man ju slösa med hur man vill eller hur? Men någonting krävs för att skuggan ska kastas. Och det är svårt när det enda ni till sist ska ha behov av är jorden som täcker er kropp.

 

Från helvetet.

 

Jim.F

Svartpoet, författare och olydig undersåte till monarkin i trotsåldern. Jag, och den fria viljan är bara här för att förlöjliga dig. För att du inte trodde du hade instinkter.