Jim Friberg: Måndag

Och mitt kaffe verkar aldrig bli tillräckligt varmt idag. Micron hit och micron dit. Jag är tillbaka i Karlshamn och Kärleksberättelsen närmar sig sitt slut. Vilket nog är bäst för oss alla. Jag har blivit för känslomässigt uppbunden i den och det hade varit skönt att träffa andra människor än Kila, Lii och Eli. Det är dags för oss att bryta upp ett tag nu. Kanske kommer vi falla tillbaka några gånger, som havets vågor. Det är ju så lite med gamla par. Men jag ogillar drama, speciellt triangeldrama och inte minst kvadratdrama. Så vi får se.

I februaris sista dagar har jag förälskat mig i Anna Netrebko, men jag kommer inte skriva en bok om henne. Vissa kärlekar vill jag hålla för mig själv. Orden jag har till hennes röst blir min hemlighet. Men hon får tolka Puccini till mig när hon vill.

Värmde upp dagen med att vara med i P4 imorse. Jag börjar tycka om att vara med i radion mer och mer. Från att ha varit någon som knappt kunde andas i studion känns det nu som en lekfull iver varje gång jag ska få bort dit. Det är ett så ohindrat medium att arbeta i. Lättsmält, direkt och när det är live får man även den kittlande spänningen från hejda alla impulser som säger till dig att binda upp substantiv med könsord. Om programcheferna läser det här lär jag väl inte få vara med igen, men då var det underhållande så länge det varade.

Hemma i lägenheten igen slås jag väl mer av det märkliga att det blir skitigt hur fan man än gör. Varesig man är hemma eller inte så ser det alltid ut som fan runt mig. Om det är jag som smittar av mig på omgivningen eller omgivningen som smittar av sig på mig återstår fortfarande att fundera ut. Lagom hjärngympa medan jag arbetar med den tredje akten.

Jag längtar tills jag kan skriva ett längre och irriterat inlägg igen. Men det här är lite vardag från mig. Om någon känns sig vågad kan man faktiskt skänka mig något att bli arg över. Det mesta funkar för mig.

 

Från helvetet.

Jim.F

Svartpoet, författare och olydig undersåte till monarkin i trotsåldern. Jag, och den fria viljan är bara här för att förlöjliga dig. För att du inte trodde du hade instinkter.