Jim Friberg: Vem är Gud?

En brand gör mig så gott. Och nu har jag tänt en till. Tittar på datumet nere i högerhörnan av datorn. Tiden rör sig, och jag försöker bolla med om renskrivningen av kärleksberättelsen kommer hinna bli klar eller inte. 18 dagar kvar. 18 dagar som kommer att kännas väldigt långa. Och oron är som en gräsfläck som inte går att tvätta bort. Men det är alltid så här, och likväl är jag alltid klar när jag ska. Men likväl vet jag inte om jag är i Linköping eller i Prag. Eller kanske gömd i den där hörnan jag hittade på vägen till Sacre couer

Igår var två veckor avklarade på min tillflyktsort. Nu är det två veckor kvar. Två veckor av isolering och bränder. Sen är det vanliga lägenhetslivet tillbaka, och längtan bort från allting igen. För alla sover så jävla länge i den här världen. Men för mig brinner det, och en brand gör mig så gott. Jag kommer tillbaka till Paris.

 

Tankar sover aldrig. Magknipet om jag kan lita på människan eller om de bara försöker charmera mitt heta blod i en lång dans, som Kalis, av förförelse. Jag är trött på så mycket. Och det äter mig. Det gnager. Jag försöker lyssna på andra. Men jag kan inte lita på blinda att beskriva färger. En hel värld jublar åt något de inte själva ser. Gör sig immuna mot kritik och kvar står jag. Någon varnade om sånt här en gång. Att när Gud föll så skulle människor skapa en ny för att tro på något annat än sig själva. Och någon hade rätt. Blickar utåt är allt ni vill ha. En Satan och en Gud. En individ och en stat. En Ahriman eller en  Zarathustra, Aharu Mazda. Sen är väl den största fienden här att jag inte kan skriva det rakt ut, för ni är immuna mot kritiken. Om jag skulle klaga för öppet blir ni blinda, alldeles frivilligt. Om jag är för rak blir ni tamboskap som blir ledda till slakten. För herden har alltid ett mål, med att antingen flå, äta eller knulla dig. Men jag säger så att viljan att dyrka och tro på något som ska göra en väg eller ett liv tydligare är precis så ni går vilse från ert nu. Det kan verka självklart när ni lyssnar på andras tonlägen. Tonlägen kan få vad som helst att låta sant. Men vem som än kör en hel natt kommer alltid komma olika långt för att alla vågar ta olika mängder riska, och tvekar obestämt mycket och varierande. Vad kritiserar ni av ren princip och vad har ni tilltro till? Just det har gjort er blinda, och det gör dig till en del av ett lämmeltåg. Jorden var inte platt, ni gjorde den det. Motpoler gör allt effektivare än polyteism, eller hur? Ingen kommer lika långt som någon annan, men ni fortsätter tro på att vi alla skapades lika. Vilket hat är större än det?

Tid får inte nåt att förädlas. Ingen oändlig utveckling. Tid tar det bara tillbaka dit det en gång varit. Men vem är jag att predika det här. Jag tror ju inte ens på en väg tillbaka? Jag tror ju inte ens på en morgondag som de här mornarna har sett ut. Men jag seglar de sju haven nu. Jag stannar aldrig kvar, jag stannar aldrig här. Jag tänker alltid bli värre än det där.

 

En lördag från helvetet.

Jim.F

Svartpoet, författare och olydig undersåte till monarkin i trotsåldern. Jag, och den fria viljan är bara här för att förlöjliga dig. För att du inte trodde du hade instinkter.