Att bygga luftslott av rädsla

Innan jag röstade i mitt första val hade jag ett minst sagt begränsat intresse för politik. Jag hade sett några debatter innan föregående val på TV för att jag råkade vara hemma och inte fick byta kanal och jag var inte direkt imponerad. Som liten trodde jag att politiker var utvalda superintelligenta människor med övermänsklig aura, typ som läkare. Att de visste mer och bättre än andra och att de var mer än kvalificerade att styra vårt land. Jag antar att det är ungefär samma bild som de flesta barn har av vuxenvärlden i helhet. Den fasen gick hur som helst över fort.

Några veckor innan valet bestämde jag mig för att verkligen sätta mig in i alla debatter, läsa alla partiprogram och diskutera mina tankar med mina vänner. Jag ville vara säker på att jag visste vad partiet som jag valde att rösta på stod för. Vi var ett gäng som såg valvakan tillsammans den kvällen när sverigedemokraterna fick sina tretton procent och jag minns att flera av oss grät. Mest av besvikelse och ilska, men också av oro. Jag kommer aldrig att glömma ropen från bilarna som körde förbi oss på vägen hem. Unga män som skrek ”Heja SD, ut med invandrarna!” medans de körde runt stan i sina volvobilar. Jag mår fortfarande illa när jag tänker på det.

Mitt första val var en enorm besvikelse. All energi jag lade ner på att försöka förstå debatterna och hjärtefrågorna för att jag skulle rösta på det parti som jag tyckte var bäst. Det kändes viktigt, stort. Jag trodde att politik handlade om att bygga en bättre framtid, kreativa lösningar och innovativa ideér, om hopp. Kanske är jag naiv, men det finns väll ingen som på riktigt tror att vi kan lösa framtidens problem med gårdagens lösningar? Vi måste ju gå framåt för att utvecklas.

Det finns politiska partier i världen såväl som Sverige som inte alls delar min syn på vad politik är. För dem handlar inte politik om förändring, eller ens utveckling. Det handlar om rädsla, och hur man ska förhindra att någonting i samhället rör sig framåt. Rädsla är ett kraftfullt verktyg för att vinna sympati och de senaste åren har rädslan i världen vuxit sig starkare. Därför måste alla ta ansvar och inte låta högervindarna styra debatterna. Invandring är ett känsligt ämne, men det är otroligt viktigt. Politikerna måste förklara för de som är rädda hur vi ska ta hand om människor som kommer hit och hur man gör det på bästa sätt, för ta hand om dem måste vi.

Eftersom att jag fick en så dålig start på min politiska karriär (som röstande svensk medborgare och därmed med politisk makt) känner jag ett ansvar för att prata om politik med mina vänner och människor jag möter. För jag tror nämligen att det är så man överkommer rädsla bäst, genom att lyfta fram den i ljuset och prata om den. Inse att den kan bli farlig om vi inte tar den på allvar. Jag vet inte vad ni tycker, men jag vill iallafall inte bo i ett land som styrs med rädsla som drivkraft.


Lisa Thunander
Krönikör

Sebastian.C

Chefredaktör 1 eller 2 beroende på hur ni vill se det. Individualiteten, musiken, katten, förvirringen och kreativiteten.