Krönika; Hur ska man stå för någonting när ingen står för något?

Kvinnors rättigheter. Barnens rättigheter. Djurens rättigheter. Kriget mot droger. Det finns en uppsjö av kamper som vi kan ta men hur många är egentligen villiga att göra vad som krävs för att påverka? Idag verkar folk tro att ord väger mer än handling i det verkliga livet. Du ändrar din profilbild på Facebook eller skriver på en namninsamling men när det verkligen gäller att stå för din sak i vardagen så brister det hos de flesta.

Jag ser den här dubbelmoralen överallt och till viss del har jag den själv. Jag kan vara ganska grov i käften och uttrycka mig idiotiskt ibland. Kanske är det delvis på grund av sättet jag och många andra växt upp på blandat med hur vardagen ser ut i samhället där vi normaliserar medelmåtta och att inte sticka ut. Eller att våga säga ifrån. Eller att behöva ta ansvar för de små handlingarna lika mycket som de stora. För vi har alltid ett val. Du kan såklart inte stå för allt men alla kan stå för något och fler behöver våga ta det ett steg längre. Folk är kaxiga och självsäkra bakom skärmen men att steppa upp i verkligheten är lite för läskigt. Lite för jobbigt. Konfrontation är jobbigt och det är väl inte ditt ansvar. Eller hur?

Hur kan du säga att du är emot droger när du låter folk som langar till minderåriga få fortsätta finnas i din vänskapskrets? Eller inte ens ifrågasätter om de fattar att de förstör liv? Förstår du det själv? Hur står du upp för kvinnors rättigheter när du vänder bort blicken när någon tafsar på din tjejkompis eller flickvän på en fest? Skulle du gjort samma sak om det var din syster eller dotter? Jag ser och hör samma människor som påstår sig stå för HBTQ-rättigheter dra osmakliga bögskämt eller sexistiska kommentarer till kollegor i fikarummet. Sen ändrar de profilbilden till regnbågsfärger. Hur validerar du INTE rasism när du fördömer ett helt folk efter gärningar gjorda av extremister?Och trots alla insamlingar som finns till alla fantastiska människor och verksamheter som stöttar utsatta djur så väljer de flesta att prioritera lördagsgodis, kaffe eller en dosa snus framför ett bidrag som kan rädda liv. Inte ens människor som förlorat någon till droger eller själva blivit utsatta för psykisk eller fysisk misshandel vågar göra ett verkligt statement. Det är sorgligt.

Fler behöver börja visa vad de påstår sig stå för. Och inte bara på sociala medier. Inte för att vinna gillamarkeringar och få bekräftelse. Det behövs nu för att det aldrig har varit viktigare vad vi sänder för budskap till våra barn. Vi driver den här världen åt helvete och vi lägger ansvaret att plocka upp vår skit på den yngre generationen.

Därför behöver vi ändra på oss och föregå med exempel. Vi behöver göra det nu. För barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Lär dem att det lönar sig att stå för något. Lär dem att vara modiga. Lär dem att de har all makt att påverka framtiden och visa dem att trots all skit som händer i världen så finns det fortfarande hopp.

 


Sebastian Chavez
Chefredaktör

Sebastian.C

Chefredaktör 1 eller 2 beroende på hur ni vill se det. Individualiteten, musiken, katten, förvirringen och kreativiteten.