Krönika: Nocturnal

Jag har varit en nattmänniska större delen av mitt liv. I minnen från min barndom var jag rädd för mörkret samtidigt som jag fascinerades av det. När jag blev äldre skulle jag komma att inspireras av det. Genom min uppväxt kände jag mig många gånger ensam, delvis för att jag skapade den verkligheten för mig själv och delvis för att jag saknade människor som jag då önskade hade funnits i mitt liv. Detta lade grund till många sömnlösa nätter av ångest, ältande, skrivande och fantiserande om platser jag bara kunde resa till i natten.

Genom månskensnätter, sommarnätter och vinternätter tog jag mig från allt från de mest skruvade och ruttnande cirklarna i helvetet till vackraste mäktigaste fantasierna som fick mig ifrågasätta varför jag inte satsade på att bli författare. Varje gång natten anlände och passerade blev på något sätt symboliskt för andra saker i livet. Allt som har en början har ett slut, men det betyder inte att det inte kan komma igen. Och vissa saker kommer alltid igen.

För mig blev natten en vän, en trygghet och fristad. Kanske för att det är lättare att se ljuset i natten än på dagen. Kanske för att nattens verklighet oftast är tyst. Stillsam. Lättare lättmanipulerad till vad jag vill att den ska vara och mer fantasigenererande eftersom jag inte ser vad som finns i mörkret.

När jag började jobba nattpass i April föll det sig ganska naturligt för mig att hålla mig vaken. Till viss del. Det är en sak att vända fram och tillbaka på dygnet, framförallt, för att inspiration har en tendens att komma till en kreatör under guldtimmarna mellan 02 och 05 men att faktiskt jobba heltid mellan 22-08 är en helt annan sak. Istället för att försöka ha ett liv på dagen på halvtid så valde jag att även på mina lediga dagar sova när det var ljust ute och utöva mina hobbies och träna när solen gått ner. Frågan har dock blivit hur länge jag kan leva såhär, för jag vet nu att det inte kommer hålla för alltid.

För mina långsiktiga mål och förändringen jag hoppas bidra till genom jobben jag gör så vet jag att det är värt det ett tag. Men människor är inte programmerade att funktionera på natten. På natten ska vi vila. Ladda batterierna. Min kreativitet, min energi och delar av min hälsa har blivit skadade eller dämpade och jag har behövt kompromissa dem alla på grund av sömnbrist. Det jag drömmer om att göra kräver att jag innehar betydligt större delar av alla tre. I en perfekt värld hade jag pallat med att lägga lika mycket tid på musiken som jag gör på jobb men efter mina första månader som nattskiftare stod det klart för mig att jag inte kunde ha båda samtidigt.

Av jobbet och mycket annat måste mitt musikskapande och kreativa sida prioriteras och värderas högt. Det är och har varit en så stor del av mitt liv hela mitt liv och efter att jag lagt så många timmar på det så måste det få betyda något. Då måste det få ta plats.

Därför lever jag som jag gör och har gjort det senaste året. För att få ihop till studio och musikproduktion och i framtiden kunna fortsätta jobba med unga på de bästa sätten jag vet: genom musikskapande, socialt företagande och event. Även om jag föredrar att jobba natt så är livsstilen jag lever just nu inte hållbar i längden. Tyvärr. Jag kommer säkerligen spendera många fler nätter vaken på grund av jobb eller passion men inte på det här sättet. Det är snart dags för en förändring.

För allt som har en början har ett slut.


Sebastian Chavez
Chefredaktör

Sebastian.C

Chefredaktör 1 eller 2 beroende på hur ni vill se det. Individualiteten, musiken, katten, förvirringen och kreativiteten.