Krönika: Nyårsflöte

2017.

Jag har aldrig varit den som på allvar sätter ”nyårslöften”, då jag alltid varit av åsikten att man inte behöver vänta till en ny måndag, en ny månad eller ett nytt år för att försöka bli en bättre människa. Men just den här gången, 2017, måste jag erkänna att det faktiskt finns en del jag skulle vilja arbeta med under det kommande året.

2016 var förmodligen det mest händelserika året i hela mitt liv. Det var många fina saker som hände. Många fruktansvärda. Jag lärde känna nya vänner, träffade nya människor och började försöka lägga ihop det pussel som är jag. Om jag dock bara kunde välja ett ord som skulle sammanfatta det gångna året så hade det varit ”förvirring”. För helvete, så förvirrad jag har varit. Från att ha levt som en inåtvänd eremitkräfta under hela mitt liv utan någon direkt kontakt med någon, till att plötsligt bli inbjuden på storslagna middagar och börja bli kallad ”nära vän” av flera. Det är ju naturligtvis en färgrik kontrast. Förändring är ju alltid bra, brukar man ju säga – men faktumet kvarstår att det är just det det är: en kontrast. Jag är inte van vid att leva såhär och jag är inte van vid att vara eftertraktad. Vet liksom inte vad jag ska göra av mig själv. När jag träffar nya människor (eller människor överlag) så ställs jag direkt inför en grupp etiska dilemman över hur jag ska bete mig. Var jag ska titta (eftersom ögonkontakt är otäckt), hur jag ska placera armarna eller vad för följdfrågor man ska ställa när personen man talar med berättar något.

Förut trodde jag alltid att det var något jag var tvungen att arbeta med, eftersom man inte kan vara sådan. Men jag har äntligen insett att det inte är något fel med att vara introvert eller att faktiskt uppskatta sin egentid. Naturligtvis vill jag ha vänner, men jag trivs oförskämt bra i mitt eget sällskap och det är ingenting som plågar mig. Snarare tvärtom. Jag behöver ensamhet för att kunna fungera vettigt.

Under 2017 ska jag arbeta på att acceptera mig själv. Jag ska ta mig fan inte ändra på någonting vad gäller mig själv och jag ska inte låta någon försöka förändra mig, heller. Sådana människor har jag ingen plats för. Jag ska arbeta på att bli Tristan 2.0 och att leva mitt liv efter bästa potential, och jag tänker inte skämmas över något jag är.


Tristan Saraldor
Författare och krönikör

Sebastian.C

Chefredaktör 1 eller 2 beroende på hur ni vill se det. Individualiteten, musiken, katten, förvirringen och kreativiteten.